Tillfällen då jag känner mig patrotisk..

1. När Victor Laszlo i Casablanca börjar sjunga franska nationalsången för att överrösta tyskarna (då förstår man varför Ingrid Bergman åker iväg med honom på slutet)
2. När kaptenen i Sound of Music förlorar rösten och alla stämmer in och sjunger: "bless my homeland forever"

Från riddare till hejaklacksledare

Dåligt med uppdateringar på senaste tiden, men eftersom ingen läser kan det väl gå jämt upp då. Det här har hänt:

- Var på Arn igen och den var faktiskt lite bättre än jag först tyckte.
- Jag har tittat på Juno och älskade den, såg den på bio i fredags och sen hos min bror dagen efter, förtjänar all hyllning den fått!
- Såg också Stardust, helt okej film (Robert De Niro var bäst).
- Tyckte jag hade ovanligt gott om pengar på kontot och beställde Say Anything, som jag har velat se i evigheter, så nu har jag något att se fram emot! Önskar jag hade haft råd med lite annat också, typ Våra bästa år, Grosse Pointe Blank eller varför inte den här fina boxen.. nåja, drömma går ju.
- Jag vill se Försoning, trots viss svårighet för Keira Knightley.
- Inte lång tid kvar till I'm Not There nu (borde bli mer hype nu när Heath Ledger är död, eller? Jaja, jag är pepp i vilket fall).
- När man har tråkigt kan man sitta och titta på bortklippta scener i Bring It On, snart ska jag se hela filmen också och det är bra.

Två snygga posters: