"I have a secret..

Om två timmar ska jag se Mamma Mia och vet ni? Jag ser fram emot det så enormt mycket. Meryl Streep, Mr. Darcy, Lilly, bröllop, musikal!! Att gå på den "riktiga" föreställningen är lite svenne-tacky, men det här, det är väl ändå ok att älska? Jag hoppas hoppas att jag kommer göra det. Efter två hyfsade biobesök och ett halvkasst så behöver jag verkligen gilla något. Svik mig inte nu.












...it's a good one"

The Way We Were

The Way We Were är ett romantiskt drama regisserat av Sydney Pollack med Robert Redford och Barbara Streisand. Ni hör va? Det låter som ett mästerverk, det låter t.o.m. som ett mästerverk jag skulle kunna älska. Men tyvärr, filmen var bara en besvikelse för mig. Det finns vissa replikskiften, vissa scener som är absolut fantastiska och Barbara Streisand är otroligt duktig (att Robert Redford är både bra och snygg vet ni ju att jag tycker sen innan), men ändå.. Den där kärleken som jag hade hoppats på, kemin mellan kärleksparet finns inte. Jag förstår aldrig riktigt varför de blir ihop in the first place, kärlek eller förälskelse verkar det inte vara på tal om från hans sida och från hennes verkar det mer vara beundran av hans snygghet och skrivande. Vad är det jag missar? Varför kan jag inte se vad andra verkar se: deras odödliga kärlek?

Jag önskar att jag kunde, men tyvärr.

En lanthandel i Provence

Igår drog jag för första gången iväg till Fyrisbiografen här i Uppsala, som visar lite mer alternativ film, utmärkt service var det också! Blir nog till att gå dit fler gånger, särskilt eftersom de, precis som SF, bara tar 60kr för studenter mån-tors.

I alla fall, filmen jag såg var En lanthandel i Provence, valet stod mellan den och Once eftersom jag var sugen på lite lättsammare film och inga tragedier. Googlade En lanthandel.. och den beskrivs som en film om en ung man som reser tillbaks till sin hemby i Provence efter tio års exil i Paris, för att ta hand om sin fars lanthandel, efter en del oacceptans från hans sida börjar han till sist mogna och förstå människorna på landet.

Lyssna på det, hur stor är chansen att något sådant kan vara dåligt? Den är minimal, det är om regissören skulle få stora knäppen och yra ut i något helt annat, men det händer inte och En lanthandel i Provence är en bra film, det är en film som är det den ska vara. En mysig film med lagom storlek på problemen och fint slut, som dessutom utspelas i ett underbart landskap. Kommer aldrig toppa någon lista, men det behöver som sagt inte alla filmer göra.

I'm Not There

Äntligen har jag sett den och mina förväntningar kom inte så mycket på skam som jag förväntade mig. Det första jag tänkte var: "jag vill se den igen!" - nu när min hjärna vet vad den har att handskas med.

Filmens sex olika Dylans fungerar utmärkt, hur skulle man annars kunna göra en film om en så föränderlig? Alla olika gestalter är intressanta på sitt sätt och på slutet när Dylans zoomas in, spelandes munspel, så förstår man; Dylan är alla - en fånig och tydlig uppenbarelse kanske, men det var det så jag kände och det var det som trots att filmen var spretig och hoppig gjorde att jag kunde se den som en helhet.

Mycket bra musik förstås inte bara framförd av Dylan utan också av t.ex. Cate Blanchett som river av Maggie's Farm inför en oförstående publik (kulsprutorna som används för att illustrera Dylans svek är mycket effektfulla).

Jag är för dålig på Dylan för att förstå alla referenser och känna igen alla låtar, men det är därför det ska bli extra kul att först läsa på lite och sen se om, första stoppet blir nog att se om No Direction Home av Martin Scorsese. Samtidigt så förstördes filmen av att jag en del av tiden försökte komma på vad är vad och vem är vem i Dylans liv, kanske det är bättre att se filmen och inse att den inte är helt biografisk och därför kunna släppa det mer. Jaja, blir nog fler omtittningar än en!

Peppen, alltså

DN har gett I'm Not There en femma, nästa vecka då ska jag se den! Ska bli roligt! Fast det vara i och för sig länge sen jag såg fram emot en film så mycket och jag tror jag slutade med det p.g.a. att jag alltid blir besviken. Men nu har jag inga förväntningar på storyn utan bara på att den ska vara bra, borde kunna bli en filmupplevelse ändå. Höga förväntningar kan också höja en film, till skillnad från min vanliga negativa attityd.

Snart får vi se.

Say anything...

Nu blev jag inte riktigt så förtjust i Say Anything som jag hade hoppats att jag skulle bli, mycket beroende på den hoppiga handlingen, konstiga sidospår och Ione Skye kanske inte den bästa skådespelerskan jag har stött på. Det är dock tydligt att det är en Cameron Crowe-film, ibland undrar man om det är samma karaktär i de flesta hans filmer bara spelad av olika skådespelare. Visst finns det många likheter mellan lilla killen i Almost Famous, Orlando Bloom i Elizabethtown och Jerry Maguire?

Nu gillar jag dem och jag gillar Lloyd Dobler i Say Anything nästan mest, han är idealmannen på så många sätt; inte rädd för att uttrycka känslor, prata om saker, villig att göra romantiska gester för sin älskade. Så bra! Som (den i och för sig inte så catchy) taglinen säger: "To know Lloyd Dobler is to love him".

I alla fall: om du gillar Cameron Crowe och John Cusack så kommer det inte vara slöseri på tid att se den här filmen.

En mycket romantisk gest

Från riddare till hejaklacksledare

Dåligt med uppdateringar på senaste tiden, men eftersom ingen läser kan det väl gå jämt upp då. Det här har hänt:

- Var på Arn igen och den var faktiskt lite bättre än jag först tyckte.
- Jag har tittat på Juno och älskade den, såg den på bio i fredags och sen hos min bror dagen efter, förtjänar all hyllning den fått!
- Såg också Stardust, helt okej film (Robert De Niro var bäst).
- Tyckte jag hade ovanligt gott om pengar på kontot och beställde Say Anything, som jag har velat se i evigheter, så nu har jag något att se fram emot! Önskar jag hade haft råd med lite annat också, typ Våra bästa år, Grosse Pointe Blank eller varför inte den här fina boxen.. nåja, drömma går ju.
- Jag vill se Försoning, trots viss svårighet för Keira Knightley.
- Inte lång tid kvar till I'm Not There nu (borde bli mer hype nu när Heath Ledger är död, eller? Jaja, jag är pepp i vilket fall).
- När man har tråkigt kan man sitta och titta på bortklippta scener i Bring It On, snart ska jag se hela filmen också och det är bra.

Två snygga posters:

Arn, ÖVERTYDLIGHET är ditt namn

Så har man som den människa med flockmentalitet man är varit och sett Arn i mellandagarna, och bekostat ett ytterligt onödigt filmprojekt till. För, nej, det var inte riktigt min kopp te.

Särskilt irriterande var:

För det första, berättarrösten, jag vet att alla klagar på den, men det förtjänar den faktiskt, den dumförklarar tittaren och jag hade ställt mig upp och gått (nä, okej, inte en snåljåp som jag) om den inte hade lagt av en kort bit in i filmen.

För det andra, kärlekshistorien men den blonda flickan som är så oskyldig och ren, i motsättning då till den elaka systern som bara tänker på sex, och den smådumme och oerfarna pojken vars enda sätt att uttrycka kärlek på är att halvtaffligt citera rader ur Högan Visan. Dessutom är deras odödliga kärlek till varandra, efter att ha hängt i en vecka och haft sex en gång, ganska otrovärdig och lite fånig, men den kritiken kan man å andra sidan anföra mot väldigt mycket fiktion, jag gillar det bara inte.

För det tredje, Arns stumhet, hallå, han kan väl prata? Min lillebror lanserade en teori om att han var en så kass skådespelare att de helt enkelt var tvungna att skära ner antalet av hans repliker till ungefär tre stycken i hela filmen.

Fast, okej, creds till Gustaf Skarsgård, mest för att jag helt enkelt tycker om honom och enligt mig så skiner han som en klart skinande stjärna när det gäller skådespelarinsatser genom filmen, tillsammans med sin far och stencoole Saladin. Miljöerna var också mycket snygga, både Sverige och Jerusalem.

Gå och se den ändå, för all del, så har ni något att prata om med resten av Sveriges befolkning i alla fall.

Idealkvinnan

Dylan x 6

Det ser riktigt lovande ut, måste jag säga..

En snygg hårig karl

Alltså, jag vet att jag har diskuterat det med folk rent teoretiskt men nu när jag såg om filmen är det så tydligt; Odjuret är verkligen sjukt mycket attraktivare som odjur än som prins.

Sen att jag satt och väntade på remaken av tjejen i Smarta kvinnor med kurvor kanske visar hur lite jag tänker för mig själv. Det är tur att Shrek finns.

En bra film att se om

När jag inte orkar med de grekiska tragediförfattare vi håller på med i skolan pausar jag med läsa Antonia Frasers biografi över Marie Antoinette. Sofia Coppolas film är baserad på den och förvånansvärt mycket stämmer överens, många repliker är exakta och allt händer på dess rätta plats, nåja, inte allt, men överlag tycks filmen vara mkt biografisk.

Jag blev dessutom pepp på att se om filmen, har inte sett den sen i julas någon gång, alltså nästan snart ett år sedan och eftersom tanke och handling äro ett hos kvinnan såg jag den häromdan. Nästan bättre än jag minns den! Då älskade jag kläderna, förstås, och jag ögonfrossar fortfarande i alla kreationer, men nu när jag har lite mer bakgrundsfakta så blir den mer intressant historiskt. Kanske får den räknas till en bra "filmatisering"? D.v.s när boken och filmen kompletterar varandra.

För övrigt tycker jag inte det är en nackdel alls att den inte tar upp halshuggningen, för det är inte det som är intressant i den här filmen, och om man nu pressade in det "bara för att" skulle det bli alldeles för trivialt, typ: "och hon giljotineras sen, bara så ni vet".

Great news!

När jag är hängd kommer Emma bli världens segaste människa. Mer än två månader har gått utan att vi har orkat skriva ett ord, men det ska det blir ändring på, right?

Jag skriver bara för att meddela världen om att jag faktiskt har totalt missat att det kommer ytterligare en uppföljare till Jurassic Park. Jurassic Park 4 med andra ord. För oss som såg den första en sisådär 100 gånger som små är det strålande nyheter, och trean är riktigt bra ju, så det kan bli hur bra som helst.

Vi hoppas på det iallafall.




















Det är ju bättre med en bild på snyggingen istället för några otäcka dinosaurier, eller hur?