När jag inte orkar med de grekiska tragediförfattare vi håller på med i skolan pausar jag med läsa Antonia Frasers biografi över Marie Antoinette. Sofia Coppolas film är baserad på den och förvånansvärt mycket stämmer överens, många repliker är exakta och allt händer på dess rätta plats, nåja, inte allt, men överlag tycks filmen vara mkt biografisk.
Jag blev dessutom pepp på att se om filmen, har inte sett den sen i julas någon gång, alltså nästan snart ett år sedan och eftersom tanke och handling äro ett hos kvinnan såg jag den häromdan. Nästan bättre än jag minns den! Då älskade jag kläderna, förstås, och jag ögonfrossar fortfarande i alla kreationer, men nu när jag har lite mer bakgrundsfakta så blir den mer intressant historiskt. Kanske får den räknas till en bra "filmatisering"? D.v.s när boken och filmen kompletterar varandra.
För övrigt tycker jag inte det är en nackdel alls att den inte tar upp halshuggningen, för det är inte det som är intressant i den här filmen, och om man nu pressade in det "bara för att" skulle det bli alldeles för trivialt, typ: "och hon giljotineras sen, bara så ni vet".
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment