The Way We Were

The Way We Were är ett romantiskt drama regisserat av Sydney Pollack med Robert Redford och Barbara Streisand. Ni hör va? Det låter som ett mästerverk, det låter t.o.m. som ett mästerverk jag skulle kunna älska. Men tyvärr, filmen var bara en besvikelse för mig. Det finns vissa replikskiften, vissa scener som är absolut fantastiska och Barbara Streisand är otroligt duktig (att Robert Redford är både bra och snygg vet ni ju att jag tycker sen innan), men ändå.. Den där kärleken som jag hade hoppats på, kemin mellan kärleksparet finns inte. Jag förstår aldrig riktigt varför de blir ihop in the first place, kärlek eller förälskelse verkar det inte vara på tal om från hans sida och från hennes verkar det mer vara beundran av hans snygghet och skrivande. Vad är det jag missar? Varför kan jag inte se vad andra verkar se: deras odödliga kärlek?

Jag önskar att jag kunde, men tyvärr.

En lanthandel i Provence

Igår drog jag för första gången iväg till Fyrisbiografen här i Uppsala, som visar lite mer alternativ film, utmärkt service var det också! Blir nog till att gå dit fler gånger, särskilt eftersom de, precis som SF, bara tar 60kr för studenter mån-tors.

I alla fall, filmen jag såg var En lanthandel i Provence, valet stod mellan den och Once eftersom jag var sugen på lite lättsammare film och inga tragedier. Googlade En lanthandel.. och den beskrivs som en film om en ung man som reser tillbaks till sin hemby i Provence efter tio års exil i Paris, för att ta hand om sin fars lanthandel, efter en del oacceptans från hans sida börjar han till sist mogna och förstå människorna på landet.

Lyssna på det, hur stor är chansen att något sådant kan vara dåligt? Den är minimal, det är om regissören skulle få stora knäppen och yra ut i något helt annat, men det händer inte och En lanthandel i Provence är en bra film, det är en film som är det den ska vara. En mysig film med lagom storlek på problemen och fint slut, som dessutom utspelas i ett underbart landskap. Kommer aldrig toppa någon lista, men det behöver som sagt inte alla filmer göra.

I'm Not There

Äntligen har jag sett den och mina förväntningar kom inte så mycket på skam som jag förväntade mig. Det första jag tänkte var: "jag vill se den igen!" - nu när min hjärna vet vad den har att handskas med.

Filmens sex olika Dylans fungerar utmärkt, hur skulle man annars kunna göra en film om en så föränderlig? Alla olika gestalter är intressanta på sitt sätt och på slutet när Dylans zoomas in, spelandes munspel, så förstår man; Dylan är alla - en fånig och tydlig uppenbarelse kanske, men det var det så jag kände och det var det som trots att filmen var spretig och hoppig gjorde att jag kunde se den som en helhet.

Mycket bra musik förstås inte bara framförd av Dylan utan också av t.ex. Cate Blanchett som river av Maggie's Farm inför en oförstående publik (kulsprutorna som används för att illustrera Dylans svek är mycket effektfulla).

Jag är för dålig på Dylan för att förstå alla referenser och känna igen alla låtar, men det är därför det ska bli extra kul att först läsa på lite och sen se om, första stoppet blir nog att se om No Direction Home av Martin Scorsese. Samtidigt så förstördes filmen av att jag en del av tiden försökte komma på vad är vad och vem är vem i Dylans liv, kanske det är bättre att se filmen och inse att den inte är helt biografisk och därför kunna släppa det mer. Jaja, blir nog fler omtittningar än en!

Say anything...

Nu blev jag inte riktigt så förtjust i Say Anything som jag hade hoppats att jag skulle bli, mycket beroende på den hoppiga handlingen, konstiga sidospår och Ione Skye kanske inte den bästa skådespelerskan jag har stött på. Det är dock tydligt att det är en Cameron Crowe-film, ibland undrar man om det är samma karaktär i de flesta hans filmer bara spelad av olika skådespelare. Visst finns det många likheter mellan lilla killen i Almost Famous, Orlando Bloom i Elizabethtown och Jerry Maguire?

Nu gillar jag dem och jag gillar Lloyd Dobler i Say Anything nästan mest, han är idealmannen på så många sätt; inte rädd för att uttrycka känslor, prata om saker, villig att göra romantiska gester för sin älskade. Så bra! Som (den i och för sig inte så catchy) taglinen säger: "To know Lloyd Dobler is to love him".

I alla fall: om du gillar Cameron Crowe och John Cusack så kommer det inte vara slöseri på tid att se den här filmen.

En mycket romantisk gest