va, va, VA?!

Satt och googlade Ed Westwick lite och rakade snubbla over det faktum att Donnie Darko far en uppfoljare, hade helt missat det. S. Darko ar titeln. Crazy stuff if you ask me. Ska tydligen handla om Donnies lillasyster Samantha. Kan inte bli annat an daligt eller? Men samtidigt James Lafferty (Nathan i One Tree Hill) och underbara underbara Chuck Bass.. jag menar, den ska ju ses anda.

"Why are you wearing that stupid man suit?" - Well, inget som tyder pa att uppfoljaren kommer overtraffa den repliken

"Att följa House är att se tevehistoria skrivas"

vNar man laser sadant blir man onekligen lite sugen pa att forkorta sin vistelse i Afrikat med ett halvar och dra hem. Naval, riktig sa drastisk ar jag inte men tur ar det att jag har inhandlat forsta sasongen (relativt billigt) av Veronica Mars att trostse nar all annan tv kanns alldeles for langt borta..

Bad boys, ..whatcha gonna do when they come for you?

Jag ger er.. Chuck Bass! Dålig pojke och den bästa karaktären i en tv-serie på mycket länge. (Eller så är han bara sweet sweet ögongodis, spelar ingen roll, jag får inte nog av honom!)

Nya avsnitt av På Spåret

I vinter drar en ny säsong av På Spåret igång och jag kommer inte kunna se det, lite håller jag tummarna för SVT Play men eftersom jag inte har någon aning om vilken uppkoppling som kommer finnas så försöker jag inte hoppas alltför mycket. I laguppställningen saknar jag förstås bästa Cecilia Hagen och hennes partner Hoa-Hoa, ett bra exempel på när ett otippat lag med två olika enheter blir en fulländad helhet. Just därför tycker jag Filip och Fredrik känns ohyggligt tråkigt, vi har ju sett dem tillsammans - jämt. Kan inte någon av dem (föredragvis Fredrik) få bli ihopparade med någon oväntad? Jag skulle tycka att det var mycket roligare, det eller skippa dem helt, manliga radarpar har jag fått nog av, både på tv och irl.

De nya paren känns mycket roliga. David Bexelius är en favvo sen ungdomsprogrammet Raggadish, han ihop med Siw Malmqvist kan bli en hit. Tina Ahlin och Marcus Birro också förstås! Ni får spela in så får jag se när jag kommer hem!

"I have a secret..

Om två timmar ska jag se Mamma Mia och vet ni? Jag ser fram emot det så enormt mycket. Meryl Streep, Mr. Darcy, Lilly, bröllop, musikal!! Att gå på den "riktiga" föreställningen är lite svenne-tacky, men det här, det är väl ändå ok att älska? Jag hoppas hoppas att jag kommer göra det. Efter två hyfsade biobesök och ett halvkasst så behöver jag verkligen gilla något. Svik mig inte nu.












...it's a good one"

Lika som bär

Isla Fischer och Amy Adams? Adda de hysteriska rolltolkningarna från Förtrollad och Wedding Crasher och ni har det.

The Way We Were

The Way We Were är ett romantiskt drama regisserat av Sydney Pollack med Robert Redford och Barbara Streisand. Ni hör va? Det låter som ett mästerverk, det låter t.o.m. som ett mästerverk jag skulle kunna älska. Men tyvärr, filmen var bara en besvikelse för mig. Det finns vissa replikskiften, vissa scener som är absolut fantastiska och Barbara Streisand är otroligt duktig (att Robert Redford är både bra och snygg vet ni ju att jag tycker sen innan), men ändå.. Den där kärleken som jag hade hoppats på, kemin mellan kärleksparet finns inte. Jag förstår aldrig riktigt varför de blir ihop in the first place, kärlek eller förälskelse verkar det inte vara på tal om från hans sida och från hennes verkar det mer vara beundran av hans snygghet och skrivande. Vad är det jag missar? Varför kan jag inte se vad andra verkar se: deras odödliga kärlek?

Jag önskar att jag kunde, men tyvärr.