"Piso Compartido" el. "L´auberge espagnole"

Xavier, en ung fransk kille, lamnar sin flickvan och kara mamma i Paris for att upptacka Barcelona under ett ar som Erasmus-student. Redan pa flygplatsen gor han sina forsta kontakter i staden med en latt chauvinistisk man som tillsammans med sin fru flyttat till staden efter ett jobberbjudande han inte kunde tacka nej till.

Trots hart lagenhetessokande resulterar inget till den unga studentens belatenhet varfor han kvartar pa vardagsrumssoffan hos paret fran flygplatsen medan ekonomistudierna drar igang och bekantskapskretsen okar.

Sa, en dag, hor en sokan av sig och meddelar att han fatt ett efterlangtat rum i ett kollektiv med Tobias fran Tyskland, Lars fran Danmark, Wendy fran England, Soledad fran Barcelona och Alessandro fran Italien - tillsammans ar dom sex studenter med sex olika nationaliteter.

Ibland kan jag innan jag ser en film kanna att jag efter tittandet kommer kanna en sorts belatenhet. Aven fast filmen i sig inte ar djup och efterat lamnar nagon viktig fraga eller problem att losa till mig som tittare kan den finnas kvar och fa mig att le vid ihagkommandet av en scen. En lattsmalt film helt enkelt.

Detta var vad jag kande innan jag tryckte pa Play for att se "Piso Compartido" eller "L´auberge espagnole". Jag hade dock fel; de tva timmarna var visserligen ok med en del roliga inslag men inte spenderades det vidare mycket tid i den delade lagenheten.
Filmens titel ar INTE "Xaviers galna ar i Barcelona" och lamnar mig med en langtan efter att fa se mer av hur livet i en delad lagenhet med andra utbytesstudenter kan vara.

Kanske nummer tva har mer att bjuda pa? Se nedan:

En lanthandel i Provence

Igår drog jag för första gången iväg till Fyrisbiografen här i Uppsala, som visar lite mer alternativ film, utmärkt service var det också! Blir nog till att gå dit fler gånger, särskilt eftersom de, precis som SF, bara tar 60kr för studenter mån-tors.

I alla fall, filmen jag såg var En lanthandel i Provence, valet stod mellan den och Once eftersom jag var sugen på lite lättsammare film och inga tragedier. Googlade En lanthandel.. och den beskrivs som en film om en ung man som reser tillbaks till sin hemby i Provence efter tio års exil i Paris, för att ta hand om sin fars lanthandel, efter en del oacceptans från hans sida börjar han till sist mogna och förstå människorna på landet.

Lyssna på det, hur stor är chansen att något sådant kan vara dåligt? Den är minimal, det är om regissören skulle få stora knäppen och yra ut i något helt annat, men det händer inte och En lanthandel i Provence är en bra film, det är en film som är det den ska vara. En mysig film med lagom storlek på problemen och fint slut, som dessutom utspelas i ett underbart landskap. Kommer aldrig toppa någon lista, men det behöver som sagt inte alla filmer göra.

El amor

Kärlek i kolerans tid blir film! Och det är ju faktiskt en helt grymmo bok, så det blir nog trevligt att se, även om det kanske inte är vääärldens mest lättfilmade handling (hmmm, något säger mig att boken kommer "omskrivas" lite).

Helt apropå Márquez och inte på film: Det är en av mina absoluta favvotitlar, särskilt på spanska: El amor en los tiempos del cólera, det låter nästan oförskämt bra, ligger som ett smäck i munnen, två av mina favvocitat är: "Religion är opium för folket" och "Imperialismen är en papperstiger" - trots att jag inte alls håller med, men det låter så bra att säga, på svenska i alla fall, ryska och kinesiska har jag ingen aning om, i alla fall: de där kommunisterna, säga vad man vill, men de kunde uttrycka sig!