"Piso Compartido" el. "L´auberge espagnole"

Xavier, en ung fransk kille, lamnar sin flickvan och kara mamma i Paris for att upptacka Barcelona under ett ar som Erasmus-student. Redan pa flygplatsen gor han sina forsta kontakter i staden med en latt chauvinistisk man som tillsammans med sin fru flyttat till staden efter ett jobberbjudande han inte kunde tacka nej till.

Trots hart lagenhetessokande resulterar inget till den unga studentens belatenhet varfor han kvartar pa vardagsrumssoffan hos paret fran flygplatsen medan ekonomistudierna drar igang och bekantskapskretsen okar.

Sa, en dag, hor en sokan av sig och meddelar att han fatt ett efterlangtat rum i ett kollektiv med Tobias fran Tyskland, Lars fran Danmark, Wendy fran England, Soledad fran Barcelona och Alessandro fran Italien - tillsammans ar dom sex studenter med sex olika nationaliteter.

Ibland kan jag innan jag ser en film kanna att jag efter tittandet kommer kanna en sorts belatenhet. Aven fast filmen i sig inte ar djup och efterat lamnar nagon viktig fraga eller problem att losa till mig som tittare kan den finnas kvar och fa mig att le vid ihagkommandet av en scen. En lattsmalt film helt enkelt.

Detta var vad jag kande innan jag tryckte pa Play for att se "Piso Compartido" eller "L´auberge espagnole". Jag hade dock fel; de tva timmarna var visserligen ok med en del roliga inslag men inte spenderades det vidare mycket tid i den delade lagenheten.
Filmens titel ar INTE "Xaviers galna ar i Barcelona" och lamnar mig med en langtan efter att fa se mer av hur livet i en delad lagenhet med andra utbytesstudenter kan vara.

Kanske nummer tva har mer att bjuda pa? Se nedan: